Glädje, blod, svett & tårar, GOTHIA GULD

6 Januari 2010 av Klara

När slutsignalen ljöd idag kunde man knappast tro att det var sant. Det som vi kämpat, tränat, slitigt och krigat för så länge hade gett utdelning ,vi hade ett Gothia guld i vår hand. Lyckan var enorm, och jag tror att det är först nu när man kommit hem som man förstår vad som har hänt. Det kommer nog ta några dagar innan denna underbara känsla lägger sig och fram till dess ska vi bara njuta.

Det var ett nervöst gäng tjejer som satte sig på bussen på lördag förmiddag. Den stora frågan var om allt var med? Ingen som glömt nåt nu väl? Det blev en lång bussresa ner mot Göteborg och tjejerna visade redan här att de var taggade till max. När vi väl kom fram så skulle vi försöka komma i ordning i klassrummet och efter många om och men och ommöbleringar var alla på plats. Och till och med Molly Ä med sin prinsess-säng hade fått sig en plats. Efter en väldigt kall natt med lite störande motorsågs ljud så vankades det i alla fall match på söndag morgon. För motståndet stod IBK Göteborg vilket till namnet kändes som en tuff motståndare. Matchen började med full fart men bollen ville inte in i mål förens det förlösande frislaget kom som lätt var cupen snyggaste frislag. Den variant som vi nött in på alla extra träningar satt och 1-0 var ett faktum. Sedan i andra perioden rullade målen på och det blev vinst med hela 9-0, alla tjejer gjorde en grymt bra match och ingen hade väl kunnat drömma om en sådan start på cupen? Tjejerna spelade runt bollen, jobbade stenhårt framförmål, stod på rätt ställen matchen igenom.
På kvällen blev det invigning och tidigt läggning för morgonen efter skulle vi upp tidigt.

Klockorna ställdes på 6 till våra morgontrötta tjejers stora förtret... Men alla kom upp och efter igång taggning i bussen var morgontröttheten som bortblåst. Det var ett taggat gäng som entrade planen och efter bara 6 minuters speltid var resultatet 6-0 mot ett betydligt mindre FBC Helsingborg som i inledningen av matchen blev helt överkörda. Efter lite omändringar och lite stirr från såväl ledare som spelare blev slutresultatet 10-0. Ännu en match avklarad, nu var det bara att ladda om batterierna för en ny drabbning mot Lindås. En vinst i denna match och sovmorgon skulle bli ett faktum dagen efter. Vilket tjejerna verkligen gillade. ” Vi är Club Sovmorgon och vi älskar våran säng”. Det var detta plus ett gäng ivrigt trummande & hejande föräldrar som taggade igång tjejerna denna match, efter att varit uppe sen 6. Vi behövde ett lika resultat i matchen och gruppsegern var säkrad. Och vilken match det blev, det var stentufft ute på planen, det small i hörnen, skotten haglade från tjejernas klubbor och Sandra i målet stod för ett flertal riktigt grymma räddningar. Det är detta som är Gothia in real life. Vi bjöd publiken och motståndarna på en hård match och gick tillslut segrande med 3-1 efter att ha tryckt in bollen i mål. Glädje, Glädje vi var gruppsegrare och tjejerna skulle få sin efterlängtade sovmorgon.

Tisdagen började med mycket stress då tjejerna trots sin sovmorgon skulle upp & heja på 97 killarna, och redan vid 8 på morgonen så såg man att nervositeten och laddningen började komma smygande. Och väntan denna dag blev lång för oss alla eftersom matchen gick vid kl. 18.00 på kvällen. Så vi gjorde allt för att underhålla tjejerna och släppa tankarna på matchen, men det var ett taggat gäng som jag lämnade vid 13-tiden denna dag och resten blev en lång hemsk väntan för mig som befann sig mil iväg. Men rapporterna innan matchen sa att de var ett taggat gäng som skulle göra allt för att spö Åby Klippan, och vilken match det blev. Ett hårt pressande och stressande Åby + en skrikande och hejande publik fick våra annars så lugna och spelande tjejer helt urgungning, rapporteringen som jag fick gjorde mitt annars hypernervösa tillstånd inte lugnare. På telefonen fick jag i alla fall höra Malou trycka dit 1-1 målet och när jag sedan får rapporten om att Molly Ä genom köksvägen fått in 2-1 så tändes mitt hopp till liv igen. De följande minuterna var nog lika hemska för alla som befann sig i svingeln som de var för mig. Men tjejerna höll undan och glädjetårarna fanns nog hos alla vid det här tillfället. Och som schemat hade sagt 19.00 ringde ni en orolig Klara och sjöng segersången. Semifinal var ett faktum.

När man kom in till tjejerna kvart över 6 i morse så skulle man aldrig kunna gissat att klockan var så lite, de var fulla med liv & iver att berätta allt om matchen dagen innan och man såg redan nu att deras ögon glödde för det var en ny match på gång. Efter en kall färd ner till Lisebergshallen var det dags att möta Vinbergs IBS, liksom alla andra matcher så la vi ingen energi på motståndarna utan fokuserade enbart på vårt spel. Och vilket spel tjejerna visar upp, stirret och stressen från dagen innan var som bortblåst. De spelade runt bollen, backarna la säkra uppspel längs kanterna, forwardsen pressade högt så våra centrar kunde plocka bollarna på mitten. Man kunde bara stå och le och njuta, det blev vinst med 5-0, alla tjejerna är värda att höjas för denna insats och FINAL i Valhalla A var ett faktum. Detta som vi alla drömt om. Efter uppladdning med pannkakor & lugn så var det dags att bege oss bort mot Valhalla. Jag tror aldrig någonsin att jag sett tjejerna mer taggade, laddade eller nervösa heller för den delen. Att stå och vänta på att få springa in i Final i Gothia Cup är en speciell känsla, en helt underbar känsla som man hoppas att alla ska få uppleva någon gång. Det var en kokande Valhalla när domarna blåste igång matchen, publiken var igång, tjejerna var laddade och vi visste vad som krävdes av oss. Skulle vi spela vårt spel skulle detta gå vägen. Och vilken match det blev, jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har sett tjejerna kämpa så mycket förr. Det var fullfart från början till slut
”Fullfart framåt håll tätt bakåt” var melodin för denna matchen. Lägen skapades och när Molly B satte 1-0 så kändes det att detta skulle gå vägen. Innan paus hann även Malou göra 2-0 och i pausen var det endast positiva ord som kunde sägas, det gällde att behålla lugnet och spela vårt spel, vilket vi gjorde. Sandra gjorde den ena tv-räddningen efter den andra och målchanserna som vi kom till höll stor klass. När vi sedan trycker in 3-0 och sedan 4-0 känns segern säkrad. Och tänker er själva att stå och vänta ut slutsignalen inför en jublande publik, känslan av att få springa in på planen, känslan av att ha vunnit guldet. Efter hoppande, glädje, tårar sång &" en liten kyckling" så fick tjejerna guldmedaljen om sin hals.
Och vi tre tränare kan inte annat än att vara otroligt stolta över våra 97 tjejer. Det var inte många som trodde detta när vi begav oss ner till Göteborg men när slutspelsträdet målades upp på tavlan i klassrummet så visste vi alla vad de skulle stå överst, FIBK. Dom bokstäverna som jag stolt fick skriva dit i eftermiddags. Ni tjejer visade alla en enorm styrka, det var verkligen en för alla, alla för en hela turneringen. Och vi kunder igenom hela tuneringen rulla runt på allt folket. Och det är just detta som är vår absolut största styrka.
Vill passa på att tack alla föräldrar som har stöttat, trummat, skrikigt och hejat på oss. Och mina två tränarkollegor Classe & Roger för allt jobb & tid ni lagt ner för dessa tjejerna. De har utvecklats enormt mycket det senaste halvåret, och jag tror att de kommer bara att fortsätta. Är otroligt stolt och glad att fått vara med er nere på Gothia

//DE STOLTA TRÄNARNA!